Katastrof eller möjlighet?

Bam!

 

Flyget är inställt – nästa flyg som jag kan få en plats på är om 3 dagar låter beskedet från flygbolagets kontor på Sam Ratulangi Airport mig veta. Tre dagar extra här i Manado på norra Sulawesi låter ju lite som en inbjudan att stanna lite längre i paradiset.

 

Nu är jag ju inte ensam här, drygt 2000 delegater har precis avslutat Asean Tourism Forum 2012 i den Indonesiska staden Manado långt uppe i Sulawesi arkipelagen. Alla dessa ska nu åt olika håll i världen och ett inställt flyg verkar sända panik igenom de flesta delegaterna som varit bokade på på det aktuella flyget och de flesta kastar sig på telefoner och datorer för att boka om till andra bolag, andra resvägar med paniken i blicken.

 

Jag föredrog att inte se det hela som en katastrof utan istället som en möjlighet.

Pulau Siladen utgör en härlig vy från Kima Bajo Resorts strand när solen går ner

En möjlighet att lära känna området runt Manado och folket här lite bättre. Som turistdestination var och är Manado mest känd inom dykkretsar och när dykarna ger sig iväg på morgonen har man hotellet, poolen och stranden nästan för sig själv.

Stranden ja, då de flesta öar här är vulkaniska så är sanden på stränderna nästan svart – inte kritvit som man vill ha på marknadsföringsbilderna. Men det hindrar ju inte stället från att vara oerhört vacker och fridfullt.

 

Det är klart att har man bråttom hem och interkontinentala flyg att passa i Denpasar, Jakarta eller Singapore så kan man oftast inte kosta på sig lyxen att rucka på resplanerna. Mitt flyg till Bangkok gick från Bali 5 dagar senare så jag kunde lika gärna hänga 3 av de dagarna här på Kima Bajo Resort istället.

Det bar inte bara flygen som strulade, poliseskorten vi skulle ha fick användas för att knuffa igång bussen mellan varven när den behagade att strejka
När det andra bussbolaget inte dök upp kallade man in stadstrafiken för att sköta transporterna

Asean Tourism Forum – ATF – är ett årligt event för turistbranschen där värdskapet roterar mellan de 10 ASEAN länderna och beslutet av Indonesien att hålla eventet i Manado möttes av en del förvåning bland delegaterna när det kommunicerades ut.

 

Dels för att det är lite halvsvårt att ta sig dit då flygplatsen bara har en enda internationell rutt till Singapore och dels för att staden saknade en mässhall och kongresscentrum. Det märktes också att staden inte var van vid att arrangera stora event.

 

Mäss och utställningshallen var en nyuppförd byggnad som skulle bli ett shoppingcenter efter ATF. Så ny att det luktade starkt av målarfärg i hela byggnaden och arbete fortgick under mässan samt att all ljuddämpning i lokalen saknades – det blev ganska högljutt därinne.

 

Ett annat problem var att ett av de företag som skulle arrangerat transporterna mellan delegaternas hotell och mässan valde att bryta kontraktet samma morgon.  Så där stod en massa delegater och väntade på bussar som inte dök upp.

 

Borgmästaren – som förmodligen var den som genom sina kontakter (läs pengar) – lyckats få eventet till Manado rekvirerade då helt sonika stadsbussarna i staden för att frakta delegaterna.

 

Det är inte utan att man undrade hur det gick för de vanlig stadsbuss turerna när hälften av bussarna togs i anspråk för att frakta delegaterna?

Så fick vi då tre extra dagar i Manado på resorten, jag och min tjeckiska kollega kunde på lite lagom distans se på hur de andra delegaterna på det ena eller andra mer eller mindre fantasifulla sättet försökte ta sig hemåt.

 

Vi satte oss istället lugnt ner vid poolen – för vi hade just fått tre dagar extra i paradiset utan något program och en massa nåsten.

 

Carpe diem!

 

Fånga dagen. Visst blev det en hel del poolhäng men vi hann också med att titta in i den lilla fiskebyn bredvid, lära oss om folkslagen som dominerar i den här delen av Indonesien. Vi fick även möjlighet att presentera oss och våra hemländer i den lilla byskolan bredvid. Få av eleverna hade hört talas om Sverige eller för den delen Tjeckien så det blev ett mycket uppskattat besök.

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
Sämre utsikt har man ju vaknat upp till

En strof ur Karen Boyes diktsamling ”Härdarna” som talar väldigt mycket till mig, att resa är att ständigt utsätta sig för nya upplevelser, möjligheter och vänskaper. Även de resor som inte går som det är tänkt i första hand blir upplevelser man kan ta med sig.

Fem dagars extra poolhäng är aldrig fel