Framför mig ligger Andaman sjön och ännu längre ut i fjärran breder sig den mäktiga Indiska oceanen ut sig.
Jag befinner mig på ön Koh Kho Khao – försök säga det snabbt tre gånger utan att vricka tungan ur led – och jag har i pandemins spår lytt uppmaningarna om att undvika jobba på kontoret och istället jobba hemifrån, fast jag har valt att sätta mig vid en strand på en av Thailands charmigaste öar, Kho Khao, för att jobba därifrån istället.
Internetuppkopplingen på C&N Bungalows är förvånansvärt stabil, det är inga problem att skicka och ta emot stora filer, använda Skype eller delta i Teams och Zoom möten. Det enda man måste tänka på är tidsskillnaden mellan Thailand och Sverige annars funkar det lika bra som att sitta i Säffle som att sitta i Thailand att jobba.
Visst, jag fick sitta av 15 dagars karantän i Bangkok först men då kunde jag också jobba och hade jag varit lite mer tålmodig hade jag kunnat tillbringa karantänen på någon stranddestination istället då det numera finns möjligheter till detta på många destinationer som Phuket, Koh Samui och Khao Lak. Man kan till och med spendera karantänen på en golfresort om man känner för det!
Hade jag åkt ner nu i april 2021 hade jag sluppit undan med 10 dagar i karantän, med då hade jag fått uthärda hela vintern i Sverige istället. Man får offra sig.
Koh Kho Khao ligger i strax norr om Khao Lak vid Thailands Andaman kust och var tidigare ett viktigt stopp på den gamla persiska handels rutten till Kina. Det gör att här finns ganska mycket fornlämningar och en väldigt intressant historia på ön att utforska om man vill.
Här finns också mycket annat att se och göra, bland annat ett gammalt övergivet flygfält som Japanerna byggde under andra världskriget. Men det stora dragplåstret är västkustens nästan 2 mil långa sandstrand med sina instagramvänliga solnedgångar.
På stränderna finns det ett antal utrotningshotade havssköldpaddor som byggt bo för att lägga sina ägg. De flesta av dessa boplatser skyddas av en inhägnad men det kan vara bra att vara uppmärksam ändå vid promenaderna längs vattenbrynet.
När jag tagit färjan från Nam Khem over till Kho Khao möts jag av Mr Mongkhol som sköter taxiverksamheten på ön. Taxi och taxi förresten, det är en sliten Honda wave motorcykel med en påsvetsad sidovagn konstruerad av armeringsjärn som utgör dagens taxi – med en plastback som sittplats för mig.
Men först ett stopp vid Au´s lilla affär vid hamnen för att bunkra upp lite snacks samt ta ut pengar på en öns uttagsautomat och sen skumpar vi iväg de drygt 10 minuterna som det tar att åka till resorten.
Ägarfamiljen hälsar mig välkommen, inatt och nästa natt är jag ensam gäst på resorten men till helgen kommer det lite fler gäster. Myndigheterna i Thailand försöker stimulera branschen genom skattemässiga förmåner för de som tar ut semester och åker till några av de hårt drabbade turistorterna för att hålla liv i dem. Man håller på att renovera och bygga om lite så de ber på förhand om ursäkt ifall det väsnas lite – ingen fara.
Bestämmer med dem när jag vill äta frukost och vad jag vill ha – onödigt att duka upp en full buffé för en gäst – och resten av måltiderna avnjuter jag på resorten eller på någon av de på promenadavstånd längs stranden liggande ställena. Det under lättar om man gillar thai-mat för när gästklientelet är näst intill uteslutande thai så är det sådant som omsätts på menyn.
Men vem tycker inte om thailändsk mat?
Arbete ja, jag ska ju göra skäl för lönen också.
Går upp vid 8-tiden, äter frukost och avslutar med en kopp kaffe på stranden. Tillbaka i bungalowen och jobbar fram till 13-tiden då jag tar en lunch. Efter det blir det bad och chilla vid stranden eller poolen. Vid 17-tiden blir det att koppla upp sig igen för då har kunderna i Sverige vaknat och det blir att skickas lite mail, ringa några Skype samtal innan det är dags att avsluta dagen vid 19-tiden lagom till kvällsmaten.
Det här med att jobba hemifrån är inte så dumt egentligen, särskilt inte om man kan välja vart hemmet är placerat någonstans i världen.
