Claes Nordström från Båstad avbröt sin läkarutbildning för att starta förskolor för fattiga barn i Burma.
När han kunde levt ett privilegierat liv valde han den svåra vägen och skapade Growing Together.
Vi har vägbeskrivningen till skolan nedskriven på burmesiska när vi går till Bogyoke Aung San- marknaden i centrala Rangoon. Tidigare hette den Scotts market men har numera döpts efter nationalidolen Aung San, som ledde Burma till frihet från britterna. Ironiskt nog så är det hans dotter militären håller inspärrad nu, rädda för att hon ska leda burmeserna till frihet från militärjuntan.
Vi hoppar in i en taxi, enas om priset och far iväg ut i förorterna till Rangoon. Efter lite frågande hittar vi till slut skolan Growing Together, Växa tillsammans, längst ner på en återvändsgata.
20 elever
Idag finns här drygt 20 elever på skolan och tre lärare. Det kostar normalt sett 5 000 kyat, ungefär 5 dollar per månad, för eleverna att gå på förskolan. Men har deras föräldrar inte råd att betala så slipper de. Barnen får gå kvar oavsett om föräldrarna klarar undervisningsavgiften eller ej.
Claes Nordström är 31 år, född och uppvuxen i Båstad. När han var 22 sökte han ett EU-stipendium till Saigon i Vietnam, och fick det. Där blev han biten av Asien. Men han började på läkarlinjen i Umeå och gick där i två år innan han kom på att han hellre ville ut i världen och göra nytta.
Rangoon
Efter en längre vistelse i Indien landade han i april 2004 i Burmas huvudstad Rangoon och tanken var till en början att han bara skulle förnya sitt visum och sedan återvända till Indien. Men han föll pladask för Burma och dess befolkning och meddelade snart hem till Sverige att han tänkte stanna i Burma. För gott.
Startade en förskola
Claes familj blev mycket förvånad. Efter att ha träffat honom i Rangoon förstod de dock att han var lycklig där och lovade att stötta honom så mycket de kunde.
Våren 2005 kom Claes Nord-ström på att han ville hjälpa burmeserna genom att starta en förskola för barn från fattiga förhållanden. Med hjälp av volontärer från olika länder lär man barnen bland annat engelska.
Mönsterjordbruk
Claes köpte också 20 hektar risfält för att starta ett mönsterjordbruk. Idag går skolan bra, även om den är beroende av donationer från i huvudsak svenskar för att det ska gå runt.
En utlänning som driver en skola för fattiga i Burma drar också till sig myndigheternas intresse.Claes menar dock att det fungerar ändå, bara man har tålamod.
I Rangoon har man bara ström 6 timmar om dagen. Det beror inte på att man saknar resurser för energiförsörjningen utan på att militärjuntan exporterar elkraften, till bland annat Thailand. Allt för att kunna sko sig själva och fylla sina personliga bankkonton utomlands.
Under vårt besök på skolan är inte Claes på plats själv, han är i Bangkok för att uträtta ärenden. Men lärarna berättar stolt om skolan för mig och den australiensiske fotografen Trish.
”Ni är väl inte journalister?”
Barnen dansar runt oss båda och ser jättelyckliga ut över att få gå i skola, en lyx som inte alla barn i Burma kan unna sig.
Vårt besök har dock dragit till sig oönskad uppmärksamhet. Kvarterets lokale informatör dyker upp och ställer frågor om oss, ni är väl inte några journalister?
– Nej då, säger vi med en mun, vi är bara två backpackers som söker jobb som volontärer här.
Efter ytterligare försäkranden från rektorn så nöjer han sig, men noterar noga registreringsnumret på vår taxi när vi lämnar.
Det som är fascinerande med Claes och hans skola Growing Together är egentligen att Claes kunde gjort det mycket enklare för sig. Han kunde gått läkarlinjen, tagit en välbetald tjänst någonstans i den rika världen och ägnat dagarna åt att förbättra sin puttningsteknik på en green.
Men Claes valde den smala och svåra vägen. Det är nog tur att det finns människor som Claes därute.
Stefan Christensen
