Efter en vecka i Bangkok med en massa måste ärenden som man måste klara av innan man kan börja planera resten av vistelsen i Thailand har jag kommit till en del slutsatser – Bangkok lever!
Nu har ju Bangkok aldrig varit en helt död stad men under pandemin var det periodvis helt nedstängt – sådant påverkar naturligtvis mycket. Många restauranger, hotell och butiker har slagit igen. Men i deras ställe kommer det nyetableringar så som det alltid gör i en stor stad.
Tillgången på thai-mat har det aldrig varit några problem med och jag är glad för att mitt gamla lunch hak ImChan överlevt och verkar må bra.
Generellt sett så kan man säga att längs med Sukhumvit är det business as usual.
Men det är en avgörande skillnad – här är väldigt lite turister som man möter. Vilket gör att det blir kämpigt får de många thailändare som är beroende av turismen för sin inkomst skull.
Vad bristen på turister beror på tvistar de lärde om men jag tror det beror på många faktorer som den tröga återhämtningen efter pandemin, det minskade utbudet av flyg med tillhörande dyra priser på flygbiljetter, den ekonomiska situationen i världen, Rysslands krig i Ukraina och det faktum att många länder fortfarande har stränga covid lagar på plats vilket omöjliggör eller iallafall försvårar resandet.
Nattlivet börjar återhämta sig men är fortfarande i någon sorts uppstartsfas, för en del av det klassiska och ibland även ökända nattlivsgatorna som Patpong ser det både bokstavligt och bildligt mörkt ut och den sortens nattliv verkar reduceras mer och mer.
Takbarer är fortfarande trendigt och inne och varje ny byggnad med självaktning ska naturligtvis ha en takbar. Ett perfekt ställe att fira nyårsafton på kan man tycka men man får vara beredd på att boka i tid och hosta upp en hel del pengar för nöjet att fira nyår på ett tak, Lebuas Sky bar tar i thailändska baht 19000++ per person på nyårsafton. Då ingår ingen mat men väl två glas champagne…
På det kända varuhuset MBK gapar många lokaler tomma men man ska inte vara orolig allting finns här ändå, skillnaden mellan 200 mobiltelefonbutiker och 300 butiker är marginell tycker jag.
Nu är det visserligen bara i början av november men det kändes nästan ödsligt i många sektioner av det gigantiska varuhuset. Ganska många snabbmatskedjor har också packat ihop eller snarare övergått mer och mer till hemleverans med någon av alla de kedjor som kör runt på motorcyklar och levererar mat, hushållsvaror, vatten, post och gud vet vad över hela Bangkok. Man behöver idag inte lämna sitt hotellrum eller sdin lägenhet om man inte vill.
Men hur tråkigt blir inte det?
