’Orang utan’ är malajiska och betyder mannen från skogen. På svenska blir det orangutang och det är den enda av jordens primater som lever uteslutande i Asien.
En utrotnings- hotad skogscharmör om man så vill säga.
Varje julafton runt 15.30-tiden de senaste 40 åren har man kunnat se hur Kung Louie släpper loss tillsammans med björnen Baloo i Disney ́s Djungelboken.
Nu skarvade Disney lite med sanningen då Djungelboken utspelar sig i Indien, där det inte finns några orangutanger.
Men man kan mycket väl förstå varför Disney valde att ha med dessa charmerande trädklättrare i Djungelboken efter ett besök på Sepilok Orang Utan center utanför Sandakan på Borneo.
Grundades 1964
Det första som slår en när man kommer till centret är att det grundades redan 1964 som en fristad för orangutanger.
Man förstår också varför det behövdes en fristad för dem då man tittar uppåt, massvis med trädstammar som är jättelånga, spikraka samt tåliga.
Britterna som styrde Borneo under lång tid och efter dem kom alla andra med affärssinne och såg en enorm profit i regnskogen och avverkningen var skoningslös.
Med avverkningen så försvann orangutangernas hem, de bygger sina kojor i trädtopparna, en ny koja varje natt, i regnskogen.
En Orangutang är normalt sett inte blyg av sig utan närmar sig ibland bosättningar i sin jakt på något att äta, det innebär två stora faror.
Dels risken att bli skjuten av byborna som inte gärna vill dela med sig av sin mat till orangutangerna samt även risken för att dra på sig någon sjukdom som människor bär på och är ofarlig för oss men som kan drabba orangutanger med dåligt immunförsvar väldigt hårt, ofta med dödlig utgång.
Under rundturen på Sepilok ska vi få se orangutangerna matas och på vägen ut till plattformen där utfodringen sker passerar vi igenom den mäktiga regnskogen. Har man inte alltför bråttom kan man få se andra intressanta djur. Plötsligt stannar guiden till och höjer fingret mot läpparna.
– Schhh, titta där, en malajsisk huggorm.
Mycket riktigt, ett par meter in i skogen på en trädgren ligger det en grön orm med ett trekantigt huvud och spanar. När ormen verkar bli irriterad och fräser mot uppmärksamheten skyndar vi snabbt vidare.
Väl framme vid plattformen syns inga orangutanger till och vi känner oss en aning lurade, men guiden lugnar oss och säger att de kommer då de vet när det är dags för mat.
Efter en stund så hör man längre bort i skogen ljud, orangutanger!
Hierarkin
De kommer svingande i trädtopparna från alla håll och börjar festa på all den rambutanfrukt som har lagts upp på plattformen.
Det råder en speciell hierarki mellan orangutangerna när det gäller maten, de stora och starka äter först och mest och de lite svagare håller sig i bakgrunden tills de starka är mätta. Sedan är det dags för de unga och lite mindre orangutangerna att äta och här blir det ibland lite slagsmål mellan orangutangerna.
De minsta och svagaste får alltid lite extra mat och näringstillskott av personalen och när de är färdiga kommer nästa, en orangutang mamma med sin nyfödde son.
De andra orangutangerna har då lämnat plattformen och de små som finns kvar jagas bort av mamman. Inget ska få störa henne och hennes sons matro.
Ilsken makake-apa
När orangutangerna är klara dyker det upp en flock makake- apor och börjar äta bland resterna.
Guiden varnar oss för att makake-aporna kan bli mycket närgångna och har stulit mer än en kameraväska i sina dagar. Just som vi ska lämna så hoppar en krabbmakake ner framför våra fötter. Han är ilsken. På vad vet vi inte.
Men efter lite spottande och fräsande så lämnar han oss och svingar sig vidare ut i djungeln.
Hotad
På vägen tillbaka fascineras vi mer och mer av den mäktiga regnskogen och alla dess invånare. Samt hur likt orangutanger är människan i sätta att bete sig, oerhört intressant att studera dem.
