I dagens samhälle förväntas man vara online hela tiden, Facebook, Twitter, Mail, Ipads, Smartphones är alla saker som de flesta inte kan vara utan idag. Men ibland behöver man komma offline en stund för att förstå vilken galen värld vi lever i.

Det gör man på Kamu Lodge i Laos, inget internet, ingen mobiltelefon inte ens en fast telefonledning finns det här vid Mekongflodens strand ett par kilometer norr om den berömda Pak Ou grottan. Ett litet paradis helt enkelt!

Färden till Kamu Lodge tar 3 timmar från världsarvsstaden Luang Prabang och bakom oss lämnar vi den fria wifi som de flesta av stadens barer och restauranger erbjuder och snart försvinner även mobiltelefontäckningen på vår färd norrut.

Kamu folket har bott vid den här flodkröken i hundratals år och de har sedan 10 år tillbaka hyrt ut en del av sin mark till Villa Maly i Luang Prabang som har skapat en ekoresort som består av 20 Safaritält som omsorgsfullt placerats ut på bergssluttningarna. Avsikten var bland annat att förbättra ekonomin och levnadsstandarden för byns 370 invånare som är fördelade på 79 olika familjer. Det är inte bara hyran för marken som byn får inkomster utav, 27 av de 30 personer som jobbar på resorten kommer från byn och kan på så sätt stanna kvar och tjäna pengar i hembyn och inte behöva tvingas iväg till Luang Prabang eller Vientiane för att få arbete.

För pengarna som byn hittills tjänat har man bland annat byggt en grundskola i byn och anställt två utbildade lärare, nu funderar man på att även bygga en skola som motsvarar gymnasiet i byn för att på så sätt kunna behålla ungdomarna nära hembyn och dess traditioner.

Att komma till resorten som turist är en annorlunda upplevelse, man inser att man måste ägna dagarna åt ”analoga” nöjen som att fiska, plantera ris, vaska guld, läsa böcker och vandra runt i de vackra omgivningarna. Kamu byn heter egentligen Yoi Hai och ligger 2 minuters promenad från resorten och här är turisterna alltid välkomna att göra ett besök.

Man får en unik inblick i hur man fortfarande lever sina liv enligt gamla traditioner fortfarande ganska opåverkade av världen utanför. Visserligen är det en del som skaffat en egen generator för strömförsörjning och en entreprenör skaffade både en parabol och TV för vilken han tog betalt av invånarna för att titta på. Men efter att nyhetens behag lagt sig var det ingen som tittade på TV längre. Kanske beroende på att man bara får in thailändska kanaler via parabol här i Laos och Kamufolket förstår inte Thai, de pratar knappat Lao i byn.

–De var nyfikna på TV i början men nu bryr de sig inte längre säger Moua Lee som är guide på Kamu Lodge.

Visst ser byn fattig ut när man vandrar igenom den men man ska ju på intet sätt dra några likhetstecken mellan att vara fattig och olycklig. Sällan har jag sett så många barn som rusar runt och leker med varandra som i byn Yoi Hai–Kamufolket är bönder, de odlar all mat de behöver, även det mesta till resorten faktiskt och lever ett liv i stor gemenskap med alla i byn.

Ska någon bygga om eller till sitt hus så hjälper hela byn till och man delar på allt som byn odlar och tjänar. De verkar lyckliga-utan Iphones, Internet och annat som vi tycker är nödvändigt för livet.

Just när man vant sig vid att inte bry sig om Facebook uppdateringar, vem som Twittrat eller senaste Instagram uppladdningarna så väcks man ur sin dröm, det är dags att åka tillbaka till Luang Prabang, mobiltelefoner och Wifi och lämna det lyckliga Kamu folket bakom sig.

 

Suck!

 

Av. Stefan Christensen

Banner Content
Resejournalist sedan 1997 och har sedan dess skrivt, fotograferat och bloggat för de flesta svenska tidningar och resemagasin. Traveljournalist since 1997 and have since then been writing, photographing and blogging for many swedish newspapers and travel magazines.