När cyklonen Nargis svepte in över Irrawaddy-deltat i Burma den 2 maj 2008 så förfasades världen. Dels av katastrofens omfattning men även av att den styrande militärjuntan konsekvent motarbetade alla internationella hjälpinsatser.
Snart dök det upp andra tragedier för världen att fokusera på. I Irrawaddy-deltat låg det 400 000 döda människor som snart glömdes bort av omvärlden. Destination Asien har under ett par dagar rest runt i detta område – dit västerlänningar inte har tillträde, särskilt inte journalister.
Staden dränktes
Vi reser i bagageutrymmet i en delad taxi från Dalath i drygt två timmar innan vi når Kunchang Go. Där omkom över 20 000 människor då staden mer eller mindre dränktes när de omkringliggande floderna steg kraftigt.
Strax utanför Kunchang Go ligger den lilla byn Tayet Tumi där befolkningen fortfarande väntar på hjälp. En del har fått presenningar av Röda Korset, att täcka sina tak och väggar med. I skolan där 172 elever går är bänkarna donerade av Unicef. Skolan består av en bambuställning över vilken man spänt Röda Korsets presenningar. Men militärjuntan accepterade inga presenningar som det stod Röda Korset på, så man fick skicka neutrala, omärkta sådana efter katastrofen.
På skolan går pojken Jolental. Han är 10 år gammal och förlorade hela sin familj på 7 personer i cyklonen. Han tas nu om hand av en annan familj i byn, men vad värre är så har han slutat att prata.
– Vi vet inte varför och vi har försökt att förmå honom börja prata igen, men utan resultat, säger hans lärarinna. Han skulle behöva professionell hjälp att bearbeta sin upplevelser. Men sådan hjälp finns inte att tillgå i det fattiga Burma.
Kursen höjdes
Militärregimen passade samtidigt på att sko sig rejält på hjälpinsatserna. Bland annat tvingades hjälporganisationerna att växla till sig Burmas egen hybridvaluta FEC mot US dollar. Normalt är kursen 1 USD mot 1 FEC men för nödhjälpen så erbjöd juntan en annan kurs, nämligen 0,75 USD motsvarade en FEC. Var 5:e hjälpdollar gick alltså direkt in i militärens kassa.
– Vi var tvungna att gå med på det för att överhuvudtaget kunna nå ut med någon hjälp. De höll hela världen som gisslan med sitt plågade folk som pant, säger en anonym FN-källa i Yangoon till oss.
Den hjälp som först flögs in märktes om på Yangoons flygplats, så att de nödställda trodde att hjälpen donerats från militärregimen. Under vår resa igenom deltat ser vi en presenning märkt USAid. I övrigt är det bara Unicefs logga som syns, men de har varit verksamma i Burma under många år innan Nargis slog till.
Byn byggs upp igen
I den lilla byn Fong Dan Yie omkom 42 personer, de flesta efter att de tagit sig ut på huvudvägen som var högsta punkten. Vattnet steg dock även över den vägen.
Nu har byn börjat byggas upp igen efter Nargis, 30 hus har byggts av en malaysisk hjälporganisation och man bygger nu även på en skola som ska ha en samlingssal på ovanvåningen. Dit ska befolkningen kunna ta sig ifall det behövs. Skolan byggs i betong och från taket är det 15 meter ner till marken, något man hoppas ska rädda byborna i framtiden.
Vi åker runt i området på kinesiskt kopierade Honda motorcyklar. Vår chaufför får ofta stanna och rengöra tändstiftet, vilket kan bero på att den blandning av bensin och vatten han kör på är alltför tunt blandad. Men så är det i Burma, de få saker som finns tillgängliga för vanligt folk måste man hushålla med.
När vi åker runt här så är vi maskerade, på så sätt att vi bär traditionella burmesiska longiy-byxor och en rejäl sjal som man kan linda om huvudet för att undvika att bli upptäckt. Denna utstyrsel är också bra mot den sand som numera konstant flyger omkring i detta område.
Cyklonen tog med de flesta träden och det skulle behövts planterats några snabbväxande buskar eller liknande för att hålla sanden på plats.
Men det har inte gjorts. Militären ser helst att alla hjälpinsatser går genom dem och sen portionerar de själva ut vad de tycker är lämpligt. Vid en snabb blick kan man konstatera att det inte är tillräckligt.
Ryktet har nått militären
En annan motorcykel kommer ifatt oss, tydligen har ryktet om en utlänning med kamera som åker runt i området nått den lokala militären.
Vi åker tillbaka in i byn. Jag väntar på taxin som ska ta mig tillbaka till Yangoon på baksidan av huset som hyser taxistationen. När bilen är fullsatt kallas jag fram och hoppar in och sätter mig innan vi åker iväg. Vi har tur, militärerna är ute och letar efter oss i småbyarna och vi klarar oss ända tillbaka till Yangoon utan att bli stoppade.
Sedan 1962 har militärjuntan styrt Burma/Myanmar. Då var landet förmodligen det mest utvecklade i Sydostasien och hade alla förutsättningar att lyckas väl på egna ben efter självständigheten från England 1948. Men idag får landet usla placeringar i all statistik – oavsett på vilket område man jämför Burma med omvärlden. Ett prima exempel på vad årtionden av militär vanskötsel kan ställa till med.
Allmänna val 2010
Under 2010 har militärjuntan utlovat allmänna val, det första på 20 år. Då det sist hölls val år 1990 vann National League for Democracy en jordskredsseger och säkrade 392 platser av 485 i parlamenten, medan juntans parti fick 10 platser.
Det föll inte militärerna i smaken och de tillät aldrig NLD, med Aung San Suu Kyi i spetsen, att tillträda sina poster.
Det val som ska hållas i år bygger på en konstitution som röstades igenom bara veckorna efter att Nargis ödelagt stora delar av landet. Det skedde under stora protester från internationella organisationer.
Den nya konstitutionen säkerställer militärens inflytande över politiken även i framtiden. Dock verkar det som om generalerna ändå är nervösa för utgången av valet.
Man har nyligen antagit ett par nya vallagar som gör att NLD måste utesluta sin ledare Aung San Suu Kyi för att få lov att ställa upp. Hon är nämligen dömd till ett fängelsestraff efter det att en amerikansk förvirrad man trängde sig in i hennes hus.
Hon bröt då mot den lag som säger att man inte får erbjuda utlänningar tak över huvudet i sina egna hem. Istället ska utlänningar hänvisas till hotell med statliga licenser.
I slutet av detta år vet vi vem som vunnit valet i Burma. Om det nu överhuvudtaget blir något val.
Av: Stefan Christensen
