Robert Wells repeterade 29 gånger i Kina innan han tog med sig Rhapsody in Rock till Thailand. Kanske var klokt för väl på plats blev det en succé.
Platsen man valt var Black Mountain Golf Course utanför Hua Hin. Ett säkert ’svenskställe’ som de bofasta och de långliggande svenskarna lätt hittar till. Konserten arrangerades till förmån för en skola i Hua Hin och meningen var att samla ihop pengar till dem.
På väg upp till Black Mountain frågar min taxichaufför mig om Robert Wells, han har noterat att det annonseras runt om i staden om konserten.
– Den här artisten, vad spelar han för musik?
– Det är blandat, alltifrån klassiskt till rock´n roll, säger jag.
– Som vad då?
– Har du hört talas om boogie woogie?
– Nej, vad är det?
Det kvittade vad jag räknade upp så var han ovetande, han föredrog thailändska artister som Sek Loso och Carabao, men han tyckte blondinerna på postern var vackra.
– Kan de sjunga också?
– Jovisst kan de sjunga, sade jag, mycket bra dessutom.
Han förklarade sen för mig att om man har vackra kvinnor med på en konsertposter i Thailand så är det oftast bara ögongodis, de kan vanligtvis inte ta en ton.
Det är något man inte kan säga om Sofia Källgren, LaGaylia Frazier och Jessica Andersson. Deras röster bär hela konceptet med Rhapsody in Rock och många av dem har turnerat länge och väl med Robert Wells.
Svensk folkparkssommar
På plats vid Black Mountain samlas som vanligt de flesta svenskar vid baren innan konserten och bartendern får jobba för högtryck. Det börjar infinna sig en känsla av svensk folkparkssommar i Hua Hin, även om Tomas Ledin och tetravinet saknas.
Konserten drar igång strax efter 19 när solen gått ner över bergen och de thailändska åskådarna vet inte riktigt vad de ska tycka om Rhapsody in Rock till en början. Personalen på Black Mountain har satt sig på ett staket i bakkanten av publik-havet och tittar förbluffat fram på scenen och de för dem märkliga ting som försiggår där.
Vid 21-tiden håller man en paus på drygt 30 minuter och bartendern får jobba i sitt anletes svett igen, för att släcka törsten hos besökarna.
Thailändarna som sitter på staketet verkar nöjda.
– It´s good, säger de till mig när jag passerar.
Efter två och en halv timme slutar konserten med ett sprakande fyrverkeri och det verkar som om de som var tveksamma innan, ifall konceptet med Rhapsody in Rock skulle hålla i Thailand, nu fått ge sig. Tolvhundra personer verkar eniga om att konserten var en succé och den thailändska delen av publiken verkar instämma.
Sjöng på kinesiska
Redan samma kväll ges ett ’löfte’ om att återkomma till Thailand nästa år och Robert Wells själv är mycket nöjd med den första upplagan av Rhapsody i Thailand.
– Fast nästa gång vill jag verkligen kunna bjuda in några thailändska artister.
Kanske sätter han fingret på den enda punkten man kanske kan kritisera konserten för, bristen på thailändska inslag?
Visserligen sjöng Sofia Källgren en sång på kinesiska men det är inte same, same som thailändarna skulle säga. Men Robert lär ha köpt på sig en massa CD-skivor med thai-artister så helt omöjligt att det dyker upp någon thailändsk stjärna i framtiden verkar det inte vara.
Det enda som saknas för att man officiellt ska kunna kungöra att folkhemmet emigrerar till Thailand under vinterhalvåret är väl en turné med Tomas Ledin?
Stefan Christensen
