Thailand

ราชอาณาจักรไท
Ratcha Anachak Thai
ประเทศไทย
Prathet Thai

Huvudstad: Bangkok, Krungthep Maha Nakhon
Största stad: Bangkok, 7 025 000 invånare
Officiellt språk: Thai
Statsskick: Konstitutionell monarki
Regent: Rama IX, Bhumibol Adulyadej
Premiärminister: Yingluck Shinawatra
Befolkning: 67 089 500 invånare
Valuta: Baht, THB
Tidszon: +6 timmar
Toppdomän: .th
Landsnummer: +66

Bloggar

Stefan Christensen
I söndags körde ett flygplan från flygbolaget Nok Air Mini av landningabanan i den thailändska staden Udon Thani, ingen av de 26 passagerarna eller någon ur besättningen kom till skada.
Stefan Christensen
Det finns ju en hel roliga skyltar och märkliga klistermärken som talar om ditt eller datt här i Asien-felstavat och fle placering är mer regel än undantag här.
Stefan Christensen
Det spelas faktiskt ishockey i Bangkok, nej det är inte något påfund som lockoutade NHL spelare kommit på utan i snart 20 år så har det mer eller mindre organiserat funnits möjligheter att se på ishockey under solsemestern.
Stefan Christensen
PC Air startade under 2011 och skapade initialt rubriker genom att aktivt söka efter transsexuella, eller så kallade Ladyboys, till kabinpersonalen.
Stefan Christensen
Kambodjas förre kung Norodom Shianouk har somnat in 89 år gammal i Bejing.

Thailand & vin – med näsan i vädret eller i glaset?

Jag är säker på att många svenskar som reser till Thailand köper med sig några lådor vin precis som jag. Alla som gör det riskerar att få betala dyrt för bagageövervikt vid incheckningen. Vill du inte ta med vin så kan du ändå få det i Thailand. 

Bilder

Många större restauranger importerar vin och priset för en flaska enkelt bordsvin är ungefär detsamma som här hemma. Vill du däremot ha ett bättre vin blir det svårare och genast riktigt dyrt.
Visst finns det vin i Thailand, både inhemska och utländska viner. Men vad gäller thaiviner så är den stora frågan om de går att dricka eller inte. 
Svenskarna skulle fnysa och rynka på näsan och säga direkt att thaiviner är som diskvatten, andra skulle säga att de hellre dricker en kall Singhaöl. Mina thailändska vänner i Thailand skulle aldrig få för sig att dricka vin. De säger att de inte gillar vin och jag undrar hur de inte kan gilla vin när de aldrig smakat på den ädla drycken.

 I Sverige kan vi tacka Systembolaget, vi vet redan att de försöker ha en bred skala med viner i alla prisklasser och vi har gott om valmöjligheter vad gäller vin och alkohol. Jag kan lätt botanisera i timmar i deras butik i Nordstan.

Jag har också varit som många andra svenskar, att jag väljer APK eller YPK (alkohol per krona eller yrsel per krona) när det handlar om mina inköp. Jag kollade alltid på etiketten och procenthalten på flaskan. Nu kan jag spendera mellan 80-120 kr för en flaska vin och tycka att det är helt okej. Ett glas vin i Thailand kostar 120 baht (ca 27:-) och uppåt, och det gäller även utländska importerade viner. Man får som sagt vad man betalar för och det är oftast snustorrt eller blaskigt. Som mest har jag nog betalat 3000 baht (ca 680:-) för en flaska italienare, och det är dubbelt så mycket som jag skulle betala för en flaska husets på Avenyn.

 Vin - en klass för sig
Jag är ingen vinsnobb. Jag brukar alltså ta med mig en eller två Bag-In-Box när jag reser hem till mitt gamla hemland Thailand, en box för min egen konsumtion och en som jag ger bort till min moster. Sist jag besökte henne så stod det en låda vin i kylskåpet, samma låda som jag gav till henne ett år tidigare. Det ser bra ut i kylen, enligt min moster och hon skulle bjuda grannarna senare. 
Det är alltså prestigefullt med utländska viner. Det halvsöta, 3 liters riesling lådvinet från Tyskland som jag gav henne sist är status. Jag kan lova att den står kvar till nästa gång jag träffar henne igen.

Den riktiga vinkulturen har aldrig funnits i Thailand men på de senaste 10 åren har jag märkt att vin har fått en högstatusstämpel. Vin är en klassfråga, men också en ekonomisk fråga. Vin i Thailand är dyrt. Vin som importeras från västvärlden är ännu dyrare. Thailand har 400% vinskatt och man får skatta mer för vin än för sprit. Jag kan tänka mig att det är de öl- och sprit-jättarna i Thailand som är orsaken till den höga skattsatsen och de vill fortsätta regera på marknaden. Den thailändska staten har säkerligen en hand med i leken också. Det är därför som restauranger måste göra ett stort prispålägg för att det skall gå runt, det är fullt naturligt med en så hög importskatt.

Attityden till vin
Under 2008 fick jag tillfället att jobba med vin i Thailand. Jag skulle framför allt lära mig jobba med thailändare och hjälpa mina nya kollegor att bättra på sina mat- och vinkunskaper. Det var inte lätt. 
Thailändarna är mycket servicebenägna, det måste jag ge dem ”cred” för, men vin finns inte på deras prioritetslista. Personalen hade nämligen en rolig filosofi: är man duktigt på att sälja så kan man sälja allt, utan att behöva kunna något om produkten. Vill du ha ett glas vin så får du säkert höra från din servitris ”yes, very good, medium body”.

Servicebranschen – inget hi-so jobb
Gästerna har inte höga förväntningar om personalen, som att de skulle kunna någonting om maten eller vinet. 
De skall bara vara till lags och servera. Jobbar man som en servitris så har man inte råd till något så lyxigt och dyrt som vin.
 Men vad har det då att göra med att lära sig om produkterna som man arbetar med?

Efter ett antal diskussioner om personalens ointresse för vin fick jag svar. Deras argument var att de inte fick smaka på vinet. Hade personalen fått smaka så hade drycken inte varit något för dem. Smaken var lustig och de hade inte råd, men mest av allt så ville de inte vara ”hi-so” dvs. för fina av sig. Uttrycket ”hi-so” kommer från ”high society”. Det är mest societeten som har fått upp ögonen för vin, de som har pengar och råd att hålla på med vin. Personalen hade redan sett ner på sig själv, de är vanlig dödlig arbetarklass och vin är inget för dem. Det blev en klassfråga.
I vinbaren var det oftast stamgäster som kom, det var thailändare och svenskar men även andra nationaliteter. 
De thailändska gästerna var allt från företagare, modeller, skådespelare till politiker med sina älskarinnor. Alla hade pengar och status i någon form. 
Jag tjuvlyssnade vid ett flertal tillfällen på gästernas konversationer. Vissa kunde mycket om vin men vissa ville också briljera lite mer för sina vänner. När Mouton Rothschild kom på tal så dreglade alla vid bordet och verkade oerhört imponerade.

Men det handlar oftast om pris i förhållande till kvalitén enligt mig. Thailändarna går mest efter ”de kända vinhusen” när det gäller ett vinköp. Jag förmodar att det är kanske så som de har lärt sig på vinkurser.

Många låter sig också imponeras av klassiska årgångar och priser, ju äldre och dyrare vinet är desto bättre. De vill vara på den säkra sidan och förlitar sig på att de fina vinhusen kan leverera alla deras förväntningar, att de får vad de betalar för. Ingen kan förstås garantera att vinet inte är ”korkat”, det vill säga korkskadat.

 Ett besök på en thai-vingård
Jag trodde inte att mitt första vingårdsbesök skulle vara på en vingård i Thailand, nämligen Monsoon Valley Wine i Hua Hin. Jag åkte ut till vingården med en svensk väninna och det var också första gången jag skulle prova ett thailändsk vin. För att komma dit fick vi hyra en bil med tillhörande chaufför, jag skulle aldrig få för mig att köra bil i Thailand. Det var gropiga landsvägar och det var en bra bit ut från Hua Hin. När vi kom fram stod de gröna vinrankorna prydlig på rad och välkomnade oss.

På Monsoon Valley Wine odlas gröna druvor som Chenin Blanc, Malaga Blanc, Colombard och röda druvor som Shiraz men även lokala druvor som Pokdum men även Viognier och Sangiovese. Monsoon Valley tillhör Siam Winery, och här i Hua Hin tillverkas det inte vin, så det var en liten besvikelse. Jag och min väninna gick direkt på en turistfälla och köpte oss en elefant-tur runt vingården. Efter en lugn runda bland vinrankorna gick vi upp till restaurangen och beställde in en flaska av deras ”White Shiraz Rosé” för 700 baht (ca 160:-). Restaurangen är i flera etage och har verandor med utsikt över vingården och bergskullarna.

Rosévinet var lätt och krispig med en restsötma, väl kyld och överraskande bra. Vi beställde även in lite tapas och mumsade i oss tillsammans med vinet. Vi satt där på verandan med ett glas i handen och blickade ut över vingården och insöp den friska luften. Livet kunde inte vara bättre just då. I den rätta miljön, med ett gott sällskap och trevlig stämning, kan vad som helst och vilken dryck som helst smaka underbart. 

Siranee Halonen