Thailand

ราชอาณาจักรไท
Ratcha Anachak Thai
ประเทศไทย
Prathet Thai

Huvudstad: Bangkok, Krungthep Maha Nakhon
Största stad: Bangkok, 7 025 000 invånare
Officiellt språk: Thai
Statsskick: Konstitutionell monarki
Regent: Rama IX, Bhumibol Adulyadej
Premiärminister: Yingluck Shinawatra
Befolkning: 67 089 500 invånare
Valuta: Baht, THB
Tidszon: +6 timmar
Toppdomän: .th
Landsnummer: +66

Bloggar

Stefan Christensen
Du vet väl om astt du kan följa oss på Instagram?  Vi finns på #intheknow.
Stefan Christensen
I söndags körde ett flygplan från flygbolaget Nok Air Mini av landningabanan i den thailändska staden Udon Thani, ingen av de 26 passagerarna eller någon ur besättningen kom till skada.
Stefan Christensen
Det finns ju en hel roliga skyltar och märkliga klistermärken som talar om ditt eller datt här i Asien-felstavat och fle placering är mer regel än undantag här.
Stefan Christensen
Det spelas faktiskt ishockey i Bangkok, nej det är inte något påfund som lockoutade NHL spelare kommit på utan i snart 20 år så har det mer eller mindre organiserat funnits möjligheter att se på ishockey under solsemestern.
Stefan Christensen
PC Air startade under 2011 och skapade initialt rubriker genom att aktivt söka efter transsexuella, eller så kallade Ladyboys, till kabinpersonalen.

Likit Andersson tar det isigt i Thailand

Likit Andersson är handelsresande i ishockey. Född i Phitsanulok i Thailand, uppvuxen i Sverige och sen hockeyproffs i nio länder. Efter en mäktig resa jorden runt är han nu hemma i Thailand igen – som förbundskapten för det thailändska landslaget i ishockey. Dessutom lirar han i ligan med sitt lag Flying Farangs som delvis består av svenskar, bosatta i Bangkok.

– Det känns fantastiskt att vara tillbaka i Thailand och dessutom få hålla på med det jag älskar mest av allt, säger Likit Andersson.

Han är nu 38 år, kanske några extra kilo på kroppen sen hockeykarriärens absoluta topp - men det sköna leendet och entusiasmen är alltid på plats. Likit Anderssons berättelse är fascinerande och bitvis nästan ren idrottshistoria. Han måste vara en av de svenska lagidrottare som kuskat runt mest bland klubbar i olika länder.

Och hans berättelse handlar om sport, integration och en klassresa, från fattigdom i norra Thailand till ett bättre liv i svenska Västergötland. En liten thailändsk kille som blir hockeyproffs ute i stora världen är en story som har allt.

Likit Andersson föddes den 24 februari 1973 i Phitsanulok, en stad med cirka 100 000 invånare och en stor inflyttning från den fattiga landsbygden runt om. Det finns en järnvägsstation och floden Khwae Nois bruna vatten rinner genom stan. Sega gubbar kör sina cykeltaxis. Många turister väntar här på vidare transport mot Burmas gräns eller på turer in i regnskogen.

Båda Likits föräldrarna är thailändare. Men när Likit var sex år gammal träffade hans mamma en svensk man och bestämde sig för att flytta med honom till Sverige. Den nya familjen bosatte sig 1979  i Gällstad utanför Borås, där mamman redan hade en vännina.
– Det blev ett helt annorlunda liv för oss. Ett bättre liv helt enkelt. Vi kom från ganska fattiga förhållanden hemma i Phitsanulok. Jag bodde mest hemma hos min morfar när mina föräldrar jobbade och slet. Vi levde helt enkelt under små omständigheter på den tiden, säger Likit Andersson.

Efter flytten till Sverige, som var ett enormt steg både för honom och hans mamma, så anpassade sig den lille Likit snabbt i Västergötland. Det var egentligen inga konstigheter med att det plötsligt damp ner en kille från Thailand i kvarteret.
– Nej, det gick kanonbra. Jag lärde mig svenska snabbt, mycket beroende på att jag knappt hade nåt ordförråd på thailändska. Min morfar, som jag bott hos, hade ingen utbildning och var fattig. Jag kunde helt enkelt inte mycket thai, berättar Likit.

Väl på plats i Gällstad började han bland annat spela hockey med de andra knattarna på gatan. En ny värld minst sagt. Han gillade hockey direkt. Sju år gammal kom han in organiserad träning med Nittorp, upptäcktes av områdets storklubb Borås HC och gick dit 13 år gammal. Som 17-åring fick han en plats i A-laget. Vänsterskytt, back och med måtten 184 cm/85 kg.

Resan ut i den stora hockeyvärlden hade börjat.
Beskriv dej själv som spelare när du var som bäst?
– Jag var egentligen ganska klen tills jag var runt 20 år och byggde då på en del muskler. Men jag har alltid varit en spelskicklig back och bra skridskoåkare.

Vi sitter och pratar i ishallen vid Imperial World Mall i Samrong, det är en av fem hockerinkar i Bangkok (ytterligare en ska byggas vid Fortune Tower på Ratchadapisek Road). Det är kallt inne i hallen och den årliga turneringen pågår, både för landslag och klubblag. Rinken här är den enda med olympiska mått i Thailand. Likit Andersson har fullt upp – han både spelar med och coachar det thailändska landslaget samt spelar med Flying Farangs. Thailand vann turneringen för landslag.

Klubben Flying Farangs grundades 1994 och innehåller, som ni redan gissat, utlänningar som gillar hockey, flera av dem är svenskar. Alla har spelat hockey förr och får nu en ny möjlighet. Laget tränar på onsdagarna i Samrong där även alla matcher i ligan spelas på söndagar.

Det är en märklig känsla att kliva in i ishallen – och lämna Bangkoks galet varma luft bakom sig. Man förflyttas från sommar till vinter, från Thailand till nån hockeyarena i Sverige på ett par sekunder: det ser precis likandant ut med slagskott som dundrar i plexiglaset, ismaskinen åker runt, det luktar svett och surt läder. En skillnaden är väl att det är gratis öl till alla eftersom Singha är huvudsponsor.

Lagen som deltar är från hela Asien och klubbarna har namn som Singapore Rusty Blades, Hongkong Hitmen, Abu Dhabi Storms och Canadian Bacon. Sjukhuset BNH gör reklam på sargen för sin ryggklinik.
– Det är en rik thailändska som bekostat bygget av hela hallen. Hennes dotter håller på med konståkning och tränar varje dag. Vi får vänta med vår träning tills hon är klar på onsdagarna.

Likit Andersson är lite svår att placera – thailändare, svensk...eller? Han har en skön västgötsk dialekt som man känner igen direkt,  har dubbelt medborgarskap, svenskt och thailändskt.
– Det är kluvet, jag vet knappt själv vad jag är. Farang eller thai? Jag tror att thailändare i allmänhet uppfattar mej som en mix av asiater, ungefär som någon från Singapore. Men det thailändska språket funkar inte så bra för mej, det är kanske därför som thaiare blir konfunderade.

Har du en känsla av att ha kommit hem igen?
– Ja, det har jag nog. Efter flytten när jag var sex år dröjde det väldigt länge innan jag åkte tillbaka till Thailand. Jag var 17 år första gången. Många andra svenskar reser på semester till Thailand men jag var aldrig sugen på det. Jag var mycket mer intresserad av södra Europa. Nu hälsar jag på min släkt och min pappa då och då i Phitsanulok och det är förstås jäkligt kul även om det känns märkligt på många sätt att komma tillbaka dit.

Tre kontinenter, nio olika länder och 21 klubbar har Likit Andersson hunnit med under sin makalösa karriär. Några korta frågor med raka svar kan sammanfatta det hela så här:

Bästa klubben du spelat i? 
– Frölunda utan tvekan! 

Bästa ligan?
– Svenska Elitserien.

Bäste tränare? 
– Stephan ”Lillis” Lundh i Frölunda

Bäste medspelare? 
– Peter Forsberg i Modo.

Va, berätta mer!
– När Leif Boork var coach i Frölunda så scoutade han mig i Borås. Efter den säsongen blev han tränare i Modo och bjöd in mig på ett sommarkontrakt 1994. Eftersom det var lock-out i NHL början av säsongen 1994-95 så var alla stjärnorna hemma. Jag spelade i samma femma som Foppa och Markus Näslund i en turnering. Men av olika anledningar blev det inget kontrakt för mej med Modo

Bäste spelare du mött? 
– Magnus Johansson, back i Linköping HC.

Nu bor Likit Andersson i Bangkok och satsar hela sin själ på att utveckla den thailändska hockeyn.

Ishockey i Thailand låter som om man skulle köra Vasaloppet i Jordanien?
– Ja, det gör det. Men det är ett stort intresse här. Sporten växer i hela regionen.

Landslagets kvalitet?
– Det finns en stor potential, vi ska kunna bli lika bra som de bästa  länderna i Asien, som Förenade Arabemiraten, där man toksatsar på ishockey. Målet är att vi ska spela i VM:s C-grupp om några år. Nu ska vi hela tiden klättra uppåt på rankingen.

Vad är bäst och sämst hockeymässigt med Thailands landslag?
– Bäst är fantasifullheten, sämst är positionsspelet. 

För att få ett bra landslag, i vilken sport som helst, så krävs en bra inhemsk liga?
– Ja, så är det. Vår egen liga är inte jättebra just. Det är fyra lag, sammanlagt 60 spelare. Vi har svårt att hitta jämbördiga spelare, svårt att hitta storvuxna spelare bland thailändarna. För att lyckas krävs bland annat ekonomisk uppbackning. Jag tror mycket på att man skulle skapa en liga för hela den södra delen av Asien. I landslaget har vi 20 spelare, 15 av dem är riktigt bra. Men att gå runt på tre femmor är tufft.

Ni kör inte med tacklingar i ligan?
– Nej, ett av skälen till det är att skydda de småvuxna thailändarna mot stora faranger som kan mosa dem.

Ni tränade hårt inför Asian Winter Games i Kazakstan nyligen?
– Ja, det var mer eller mindre träning varje dag inför spelen. En riktigt hård satsning! Jag bodde ett tag bredvid hallen för att slippa åka fram och tillbaka varje dag.

Du själv jobbar helt gratis?
– Ja, förbundet är en ideell organisation som varken kan eller får betala lön. Jag får försörja mej själv. Jag letar också sponsorer hela tiden åt förbundet. Alla förslag mottas med tacksamhet!

Vad händer för din egen del – kvar i Thailand?
– Jag har häcken full just nu. Dels med landslaget, dels är jag distributör för Reebok Hockey i Thailand. Jag tar det som det kommer nu. Men jag ser en framtid i Thailand. Jag har ett eget företag vilket alltid varit min dröm. När väl hockeyn är över för min del har jag en egen verksamhet att falla tillbaka på.

Hur länge ska du fortsätta spela själv?
– Jag vill inte ge upp det! Det är så jäkla kul. Även om jag fått smak på coachning så vill jag inte enbart ägna mig åt det.

Text: Jan Källman

Bild: Joakim Leroy

Kuriosa

Det thailändska ishockey- landslagets första internationella match någonsin var borta mot Japan den 2 februari 2003. Resultat: stryk med 39-0. Thailands största vinst är 14-0 mot Indien den 15 mars 2009. Värsta förlusten: 52-1 mot Kazakstan den 29 jauari 2007.
Flying Farangs betyder ”De flygande utlänningarna” på thailändska.