Burma

Pyi-daung-zu Myanma Naing-ngan-daw

Union of Myanmar

Huvudstad: Naypyidaw
Största stad: Rangoon, 4 088 000 invånare
Officiellt språk: Burmesiska
Statsskick: Presidentrepublik
President: Thein Sein
Befolkning: 50 519 000 invånare
Valuta: Kyat, MMK
Tidszon: +5.30
Toppdomän: .mm
Landsnummer: +95

Bloggar

Stefan Christensen
I söndags körde ett flygplan från flygbolaget Nok Air Mini av landningabanan i den thailändska staden Udon Thani, ingen av de 26 passagerarna eller någon ur besättningen kom till skada.
Stefan Christensen
Det finns ju en hel roliga skyltar och märkliga klistermärken som talar om ditt eller datt här i Asien-felstavat och fle placering är mer regel än undantag här.
Stefan Christensen
Det spelas faktiskt ishockey i Bangkok, nej det är inte något påfund som lockoutade NHL spelare kommit på utan i snart 20 år så har det mer eller mindre organiserat funnits möjligheter att se på ishockey under solsemestern.
Stefan Christensen
PC Air startade under 2011 och skapade initialt rubriker genom att aktivt söka efter transsexuella, eller så kallade Ladyboys, till kabinpersonalen.
Stefan Christensen
Kambodjas förre kung Norodom Shianouk har somnat in 89 år gammal i Bejing.

För Choo gäller arbete och ingen lek

Burmas folk är vana vid lidande. Burma har den sämsta hälsovården i hela Sydostasien. 
Ändå saknar regimen inte pengar. De miljarder dollar man tjänar på landets naturliga energiresurser placeras i s k off shore-konton, medan folket tvingas söka hälsovård i grannländerna.


 ”Mamma dog. Jag är mamma nu.Det är förmiddag vid den thai-burmesiska gränsen och i mängden människor som strömmar in på Mae Tao-kliniken för att få hälsovård, finns en barfota flicka som bär på ett febrigt småbarn, bara hälften så stort som hon själv.
Flickan, Choo, puffar och knuffar sig fram genom kön som slutar framför en vitklädd läkare på dagvårdsavdelningen för barn.
May Soe, chefläkare och ansvarig för avdelningen, tittar upp och frågar: – Var är din mamma?
Choo hakar fast det lilla barnet mot sin höft innan hon svarar: – Mamma dog. Jag är mamma nu.

Svårt malariasjuk
May Soe blev chockad av Choos svar, men hade ingen tid att fråga mera, eftersom barnet behövde omedelbar medicinsk hjälp.
– Choos lillasyster, Wai, var svårt malariasjuk, hon var uttorkad och hade dessutom blodbrist. Hon behövde direkt få en blodtransfusion och vi var tvungna att sätta dropp.
May Soe är bekymrad för båda barnen.
– Jag är oroad för att de inte har en mamma. Jag är oroad för att en 12-åring som bär på ett allvarligt sjukt småbarn behövde resa så långt utan hjälp av en vuxen.
May Soe påpekar att det är svårt nog för en vuxen att ta sig ut ur Burma, även när allt fungerar.
– Det tog barnen minst sex timmar att ta sig hit från sitt hem. Det finns många armékontroller att ta sig förbi. Det finns många människor som utnyttjar barn. Choo hade inga pengar och ingen som hjälpte henne. Barnen kom hit med bara de kläder de bar.
Choo berättar varför hon kommit till Mae Tao-kliniken: – Wai var sjuk i fem dagar. Hon var het och grät hela tiden. Jag hade inga pengar till medicin. Jag var orolig och rädd och jag trodde hon skulle dö precis som mamma om jag inte tog henne till Thailand. Många i byn sa åt mig att ta henne till dr Cynthias [dr Cynthia Maung vid Mae Tao-kliniken].
När Choo lämnade hemmet var det ännu tidig morgon.
– Det var mörkt, inget ljus, solen sov.

Mamman dog
Choo berättar om hur rädd hon var när hennes mamma dog för två år sedan.
– Wai var sex månader gammal. Mamma var sjuk, hon gick på toaletten hela tiden. Hon blev inte bättre. Hon tog medicin, men inget hjälpte. Hon dog.
May Soe säger att Choos mamma antagligen dog av komplikationer orsakade av dysenteri.
– Om hon fått behandling, hade detta gått att förebygga.
Dr Voravit Suwanvanichkij är forskningspartner vid John Hopkins Center för folkhälsa och mänskliga rättigheter och en av författarna till rapporten ’Den annalkande stormen: Infektionssjukdomar och mänskliga rättigheter i Burma’. 
Han inte bara håller med May Soe utan kritiserar också den burmesiska militärregimen för att de inte klarar att skydda och förse Burmas folk med grundläggande hälsovård.
– Det är inte bara en tragedi. Jag vill gå längre och kalla det ett brott. Moderns död skulle ha kunnat undvikas.

Allt fler patienter
Mae Tao-kliniken grundades 1989 av Dr Cynthia Maung för att behandla burmesiska medborgare som bor utmed gränsen, och varje år ökar antalet patienter.
2006 sökte 107 137 människor hjälp på kliniken.
2008 hade detta tal ökat till 140 937. May Soe säger att de 13 438 barn som behandlades på barnavdelningen år 2008 i huvudsak drabbats av luftvägsinfektioner, malaria och blodbrist.
Trots att antalet patienter ökar förväntar sig dr Cynthia att ha mindre pengar till verksamheten 2010, beroende på att bidrags-givare drar sig ur.
– Vi räknade med ett underskott på cirka 350 000 US dollar (ca 2,5 miljoner svenska kronor) 2009 och 750 000 US dollar under 2010. Vi har alltid fått våra bidrag ett år i taget. Med detta korta tidsperspektiv kan vi aldrig andas ut.
Dr Maung säger att den ständigt växande skaran patienter skapas av fattigdom, militärt förtryck och brist på mänskliga rättigheter i Burma.
– De fattiga i Burma blir allt fattigare. Vi behandlar inte enbart invandrare och flyktingar, utan också människor från städerna och från långt in i Burma. Under de senaste 20 åren har jag aldrig upplevt att antalet patienter minskat.
– Jag oroar mig för nästa år. Just nu har vi inte pengar nog för att klara medicin, mat, skydd för barnen eller utbildning.
Dr Maung säger att alla grupper som arbetar med Burmas problem möter samma utmaning – att få regimen att bejaka förändring.
– Jag förväntar mig inga nämnvärda förändringar i Burma under den närmaste framtiden.

Lockande biståndspengar
Den burmesiska regimen har under den senaste tiden försökt att få internationella handelsrestriktioner upphävda, för att därmed kunna lägga vantarna på stora summor biståndspengar. 
De har försökt att rikta uppmärksamheten hos regeringar och humanitära hjälporganisationer mot den nya konstitutionen – som de själva prisar, men som internationellt mött stark kritik. Denna ska tjäna som bevis för att de allvarligt strävar efter ett mer rättvist samhälle.
I konstitutionen, i ett stycke om statens grundläggande principer, finns följande passus: ”Staten ska allvarligt sträva efter att förbättra folkets utbildning och hälsa.”
Men denna princip klingar ihåligt vid en närmare granskning.
Dr Suwanvanichkij säger att hälsoindikatorerna i Burma hör till de värsta i regionen.
– Burmeser kommer till Thailand för att grundläggande hälsovård. Människor i Burma dör därför att inga nämnvärda investeringar i hälsovårdens infrastruktur görs. De dör därför att det inte finns tillgång till ens den mest grundläggande hälsovård, som man borde kunna få hemma. 7% av Burmas barn dör före sin ettårsdag, och 10% kommer att dö innan de fyllt fem.
Dr Suwanvanichkij menar att denna statistik är bevis på år av försummelser och att, i motsats till vad regimen hävdar, den klart visar hur Burmas hälsovårdssystem har svikit folket.

 Världens näst sämsta hälsovård
Enligt en hälsorapport, ’Chronic Emergency’ fråm the Backpackers Health Workers Team, är situationen i östra Burma än värre. Där dör 10% av barnen före ett års ålder och 20% innan de fyllt fem. En kvinna av 12 förlorar livet p g a komplikationer i samband med graviditet och förlossning.
Enligt dr Suwanvanichkij är dessa siffror jämförbara med de katastrofer som drabbat Rwanda, Kongo-Kinshasa och Somalia.
Dessa fakta får stöd av ett överväldigande antal internationella rapporter, även de från FN och världshälsoorganisationen WHO.
På FNs index över utvecklingen i olika länder hamnade Burma på 130 plats, av 177 länder. Världshälsoorganisationen rankade Burmas hälsovårdssystem som världens näst sämsta, av 191 länder. Enligt officiella siffror spenderar Burma motsvarande 5 svenska kronor för hälsovård per invånare, att jämföra med Thailand som lägger ca 625 kronor.
Rapporten från John Hopkins Center för folkhälsa och mänskliga rättigheter, ’Den annalkande stormen’, uppskattar att så lite som ”3% av Burmas budget går till hälsovård, medan militären, med en armé på fler än 400 000 soldater, använder 40%.”
Dr Sean Turnell från Macquarie-universitet i Sydney, anklagar i en rapport regimen för att föra vinsterna från försäljningen av naturresurser som olja och gas till egna off shore-konton.
– Burma tjänar för närvarande mellan en och två miljarder US dollar på sin försäljning av naturgas till Thailand, men dessa belopp hålls långt borta från landets officiella finanser.
Dr Turnell säger att pengarna flyttas till off shore-konton som endast disponeras av det ledarskikt som rör sig i skuggorna av regimens ’statliga freds- och utvecklingsråd’.
– Burmas gasinkomster används idag för att bygga landets nya huvudstad i djungeln, Naypyidaw, till att köpa militär utrustning från Kina och till att finansiera landets ofta bisarra politiska beslutsprocess.
Matthew Smith från ’Earth Rights International’ menar att Burma tjänar miljarder på sina naturtillgångar.
– Sedan 2000 har gasprojektet Yandana gett 7 miljarder USD i vinst. Men, hela 4,83 miljarder av dessa pengar gick förbi de rättmätiga ägarna, Burmas folk, och hamnade i militärens händer.

Dagslön: 21 kronor
Samtidigt tjänar Choos pappa, som är daglönare när han kan få arbete, 3 000 kyat om dagen (ca 21 kronor). FN rapporterar att 73% av medelinkomsten i Burma läggs på mat, vilket sätter landet i strykklass när det gäller tillgången på mat. En tredjedel av de burmesiska barnen lider av undernäring.
Dr Suwanvanichkij säger: – För de flesta burmesiska familjer blir grundläggande hälsovård en lyx de helt enkelt inte har råd med.
Men det är inte bara Burmas löntagare som betalar priset för Burmas militärstyre. Sedan moderns död för två år sedan har Choo inte gått i skolan eftersom hon nu måste ta hand om fem yngre barn och sköta hushållet åt sin far och sin styvmor.
– När alla arbetar ser jag efter fem barn. Jag lagar också mat till alla. Jag stiger upp när det ännu är mörkt för att tända elden och hämta vatten till matlagningen.
Choo kokar sex kilo ris per dag. Hon måste dela upp riskoket i tre omgångar eftersom den sammanlagda vikten av vattnet, kokkärlet och riset blir för tung för henne att lyfta. 
– Jag är inte stark. Jag ser efter alla de andra barnen till efter kl sex på kvällen, när pappa och de andra äldre kommer hem. Jag måste få kvällsmaten klar.
– Ibland blir jag sjuk och behöver vila. Om de andra har tid så hjälper de mig. När jag har ledig tid tycker jag om att leka.
Choo säger att hon saknar skolan. – Jag var tvungen att sluta när mamma dog, men jag saknar mamma ännu mer. Om mamma var här, skulle jag kunna gå i skolan och leka. Jag saknar hennes smekningar och pussar.
– Jag tycker om att leka när jag har tid. Jag älskar alla mina bröder och systrar, men jag slåss med mina nya (styv)bröder och systrar.
– Jag är glad här på kliniken, många människor hjälper mig, och May Soe gav mig och Wai nya kläder. 
Choo springer runt och försöker hjälpa äldre kvinnor att bära sina matbrickor och göra roliga miner för att få de andra barnen på avdelningen att skratta.

May Soe, mamma till tre barn, säger att Choo inte är blyg. – Hon är omtyckt av de andra patienterna, hon hjälper till där hon kan. Jag ser på min 11-åriga dotter och kan inte föreställa mig henne att göra detta. Jag är glad att hon bara kan tänka på att leka. Choo är snäll, men hon är sårbar, hon är ett barn som ser efter ett barn.

Phil Thornton